Att tala om och tala med
”Det är ingen som kommer säga, vi behöver detta! Det kommer inte komma 10 000 män i Småland [och säga]: Alltså vi behöver hjälp, vi har problemen, vi behöver någonstans vi kan gå. Det kommer inte hända, men de 10 000 har dock problem och de kommer att komma om det finns någonstans att gå”
(Ung man i intervju).
Återkommande uppstår samtal, diskussioner och debatter om pojkar, unga män och maskulinitet. Under hösten 2022 har det exempelvis uppmärksammats att i områden med hög långtidsarbetslöshet uppfattar en större andel unga män jämfört med äldre män att framsteg inom kvinnors rättigheter är ett hot mot mäns möjligheter. Ungdomsbarometern 2022 rapporterar att 20 procent av killarna anser att jämställdheten gått för långt. Ett debattprogram i SVT inleddes med frågan om Metoo lett till förvirring och en mansroll i kris. En märklig fråga, eftersom Metoo tydligt visade att det finns djupgående och allvarliga problem med mansrollen.
Följaktligen finns det viktiga skäl till ett pågående samtal om unga män, men kanske än viktigare är samtal med unga män. Låt mig låna några formuleringar av filosofen Jaques Derrida och placera in unga män i resonemanget: Mellan att prata med unga män och att tala om unga män, finns det en värld av skillnad. Från det ögonblick det talas om unga män i stället för att de blir tilltalade, är det att säga att de inte längre, eller inte ännu, är där. Det är att registrera deras frånvaro. Vi talar om unga män bara i deras frånvaro och då omderas frånvaro.
”Jag har nog vetat om att jag velat prata med någon, och att jag mått dåligt utan att prata med någon” (Ung man i intervju).
Utmaningar för pojkar och unga män handlar om normativa begränsningar, som att ”inte sagga upp, inte gråta, inte…”, och ”så där var stark! Man ska inte snacka”. Unga män förväntas inte prata om känslomässiga svårigheter och problem. Konsekvensen blir, som en ung man uttryckte det, ”Det är det som påverkar mig mest, att jag blir arg och isolerad”. Risker med att vara arg och isolerad kan inte nog understrykas. När en förgiftande tystnad samverkar med smärtsamma erfarenheter kan det leda till elak självkritik, upplevelser av otillräcklighet, eller att ansvaret och skulden läggs på andra. Graden av allvar i dessa processer varierar, men vi vet vilket högt pris som finns i dess yttersta konsekvenser. Statistiken för våld i nära relationer och självmord ger ett odiskutabelt besked.
Ambassadörerna
När Mottagningen för Unga Män, MUM startade 1999 hade det föregåtts av samtal med unga män som hört av sig till Göteborgs stad om att de önskade en verksamhet som riktade sig till deras behov. När jag intervjuade unga män om hur det sociala nätverket påverkat deras beslut att söka hjälp blev det tydligt att unga män som blir talade med, talar med andra unga män. Andra unga män hade haft en särskild betydelse i att nedmontera de unga männens eget motstånd mot att ta ansvar för sina problem och svårigheter.
Varför den unga mannen väljer Småland som exempel är okänt. Men, tack vare unga mäns normbrytande mod att söka hjälp, men också genom att vara delaktiga i intervjuer, i workshops med professionella, i filmer, etcetera finns i skrivande stund fyra MUM i Västra Götaland och två ytterligare startar inom kort. Förutom Göteborg som har öppet två dagar i veckan är de övriga endast öppna en eftermiddag/kväll i veckan. Trots den begränsade tillgången registrerades 2766 besök under 2022. Dessa unga män är talade med och som ambassadörer kommer förhoppningsvis en stor del av dem att tala med andra unga män om sina erfarenheter. Något som i förlängningen kan medföra ett ökat ansvarstagande och en ökad jämställdhet. De är ännu inte 10 000, men snart så…
Bo Helsing, arbetar som lektor på Högskolan Väst och kurator på Mottagningen för unga Män i Göteborg
Länkar
https://www.vgregion.se/halsa-och-vard/riktade-mottagningar/mottagning-for-unga-man/
