Skollagen (SFS 2010:800) säger följande: ”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt”. Hur det svenska skolväsendets likvärdighetsideal har utsatts för påfrestningar har vi sett en hel del exempel på såsom misskötsel av statsbidrag eller otillräckliga resurser för skolans personal (Letmark 2023, 10 oktober; Hallin & Wallberg 2023, juli 15). Sådan kritik tycks många gånger omfatta barn som riskerar att inte nå målen. Färre diskussioner tar dock fasta på de barn som kallas särbegåvade (Stengård 2019, december 14).  

Följande historia fick jag till mig: en bekant berättade att hon för ett antal år sedan var väldigt orolig för sin son och hans deltagande i skolan. Han hade få vänner, tyckte skolan var jättetråkig och upplevde det snudd på plågsamt att vistas där. Som liten framstod han som lite räddhågsen och blyg på förskolan. Han iakttog och observerade andra barns lek men deltog sällan själv. När han blev större hittade han ofta kompisar på förskolan som var något år äldre då han inte kunde relatera till barn i sin egen ålder. Efter några år på lågstadiet började han isolera sig, tycktes inte må bra och deltog i skolarbetet allt mindre. Min bekant vände sig till BUP för att få hjälp. Det fungerade bra för stunden, men snart startade problemen igen och skolan blev fortsatt en pina för pojken.  

Hans föräldrar ville försöka förstå vad som pågick och sökte med ljus och lykta efter förklaringar och kom till slut fram till att sonens problem gick att spåra till vad som kallas särbegåvning. Såväl föräldrar, och i viss mån lärare, hade sett tecken: han verkade uttråkad och han dagdrömde ofta – som om den egna tankevärlden tycktes mer utmanande än den skolan kunde erbjuda. Han brydde sig heller inte om undervisningen men klarade sig ändå. Med jämna mellanrum överraskade han genom att visa särskilt god förmåga, bland annat inom naturvetenskapliga ämnen (mer om hur man identifierar särbegåvning, se bl.a. Skolverket, 2023; Pedagogvarmland, 2014).

Upplevda problem lyftes med lärare, skolledning samt specialpedagog men någon större förändring kunde varken pojken eller hans föräldrar uppfatta. Enskilda lärare försökte så gott de kunde, men sammantaget kunde skolan inte i tillräckligt hög grad stimulera och tillgodose barnets behov.

Pojken deltog i en nationell matematiktävling och placerade sig bland de främsta. Lärare och föräldrar drog en lättnandes suck; äntligen hade han funnit en plats där han upplevde skolan som trivsam och stimulerande! Bara han får hålla på med matematik kommer det nog att lösa sig… Men riktigt så enkelt var det inte. Vuxenvärlden såg honom som ”mattekillen” men det var inte så han såg sig själv och skolan lyckades aldrig ge tillfredställande stöd eller möta pojken i hans förutsättningar. Man kan fråga sig vilka kunskaper som fanns i denna skola (eller inte fanns) om särbegåvade barn.

Min berättelse vill säga att alla vuxna gör så gott de kan, och en del har också hänt i såväl forskning som arbetet med särbegåvning på skolnivå, men i detta fall tycktes det inte finnas någon tydlig strategi som lyckades lösa det problem med likvärdighet som uppstod. Och skall man döma av tillgänglig forskning (Forskning.se, 2018) och myndigheters engagemang i frågan (Skolinspektionen, 2016), så finns det ett behov att möta dessa barn på deras villkor. Men var i skolan finns kunskapen om dessa elever – och var bör den finnas för att ge elever ett bra stöd?

Alla barn har rätt till en god utbildning och hur man tillgodoser det särbegåvade barnets behov råder det delade meningar om. Många gånger spelar socioekonomisk bakgrund och pedagogiska förutsättningar stor roll för barns möjligheter (Parr & Stevens, 2019). Här finns då en del utmaningar som utifrån ett jämlikhetsperspektiv bl.a. handlar om relationen mellan att å ena sidan kunna förverkliga barnets begåvning, att å andra sidan kunna göra detta på ett rättvist sätt. Ser man till aktuell forskning, hittar vi framför allt tre olika ingångar när frågan om särbegåvade barn diskuteras: a/man framhåller det enskilda barnets begåvning, b/man ser att olika barn har olika talanger och, c/ man ser (alla) barns talanger men förstår dessa talanger i relation till lärandesammanhang (Dai & Chen, 2013).

Vad jag kan se bör vi i Sverige arbeta i linje med ingång c. För det särbegåvade barnet, liksom alla barn, befinner sig i en mängd olika lärandesammanhang under en dag, och just undervisningskontexter har en särskilt god potential att verka stöttande (Skolverket, 2021). Men det är inte alldeles enkelt för den enskilde läraren att realisera dessa visioner på egen hand. Och är det ens säkert att det är just perspektivet som betonar kontextuell förståelse av särbegåvade barn som bäst tillvaratar det enskilda barnens behov?

Utifrån ett mer övergripande perspektiv går det därför att undersöka hur institutioner ”tänker”. Det handlar med andra ord om att, utifrån ett likvärdighetsperspektiv, försöka få fatt i hur skolans ledning med stöd av skollag och läroplan utformar skolans arbete. Särbegåvade barns plats i skolan blir då en fråga där personal i ledningsfunktioner kan berätta hur de organiserar verksamheten på övergripande nivå för att beakta barnens behov. Vilken beredskap har skolan och vilka förberedelser har vidtagits (eller inte vidtagits) för att möta dessa barn? Om vi menar allvar med skolans likvärdighetsprincip bör dessa frågor åtminstone kunna utgöra en start för frågan om hur också ”mattekillar” skall trivas i sitt klassrum.

Björn Harström, Lektor i utbildningsvetenskap

Referenser:

Dai, D. Y., & Chen, F. (2013). Three paradigms of gifted education: In search of conceptual clarity in research and practice. Gifted child quarterly, 57(3), 151-168.

Forskning.se (2018, 29 oktober). För smart för skolan. https://www.forskning.se/2018/10/29/for-smart-for-skolan/

Hallin, A-L., Wallberg, H. (2023, juli 15). Speciallärare kan inte lösa alla barns problem. DN. https://www.dn.se/debatt/speciallarare-kan-inte-losa-alla-barns-problem/

Letmark, P. (2023, 10 oktober). Skolledarna: Friskolor får ersättning för ansvar de inte har. DN. https://www.dn.se/sverige/skolledarna-friskolor-far-ersattning-for-ansvar-de-inte-har/

Parr, J., & Stevens, T. (2019). Challenges of equity and discrimination in the education of gifted children. Quality Education, 1(1), 1-12.

Pedagog Värmland. (2014, 20 april). 12 tecken på att du kan ha en särbegåvad elev. (https://pedagogvarmland.se/201404/12-tecken-pa-att-du-kan-ha-en-sarbegavad-elev/

SFS 2010:800. Skollag. https://www.riksdagen.se/sv/dokumentlagar/dokument/svenskforfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800Skolinspektionen (2016). Tematisk analys. Utmaningar i undervisningen. https://www.skolinspektionen.se/globalassets/02-beslut-rapporter-stat/granskningsrapporter/ovriga-publikationer/2016/utmaningar-i-undervisningen/analys-utmaningar-i-undervisningen.pdf

Skolverket (2023, 4 juli). Särskilt begåvade elever. https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/sarskilt-begavade-elever

Skolverket (2021, 4 oktober). Likvärdig utbildning för högpresterande kräver individanpassning. https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om-forskning/likvardig-utbildning-for-hogpresterande-kraver-individanpassning

Stengård, M. ( 2019, december 14). Tre av fyra föräldrar misstänker att deras barn är särbegåvade. DN. https://www.dn.se/sthlm/maria-stengard-tre-av-fyra-foraldrar-misstanker-att-deras-barn-ar-sarbegavade/