I Sverige är föreningslivet, med dess starka och mångåriga tradition, nästan att betrakta som en institution. Många har erfarenhet av föreningslivet, som aktiv deltagare och/eller som ledare, tränare eller förtroendevald och för många barn, unga och vuxna utgör föreningslivet en stor del av vardagslivet. Med dess långa historia kan föreningslivet beskrivas som en folkrörelse – men vilken möjlighet har föreningslivet idag att påverka sociala förhållanden?

Enligt Statistiska centralbyrån (SCB, 2020) var 79% av befolkningen i Sverige år 2020 medlemmar i någon förening; som deltagare, ledare eller stödmedlem. Som en folkrörelse ställs dock krav på att föreningar är öppna, inkluderande och välkomnande. Vid sidan av dess huvudsakliga uppgift, att möjliggöra för idrott såväl som annan typ av aktivitet, innebär det att föreningslivet behöver arbeta för en öppen gemenskap, karaktäriserad av jämställdhet, demokratiska värden och integration. Det tycks således som att föreningslivet har en viktig uppgift i att förena människor.

Föreningslivet förknippas många gånger med idrott och fysisk aktivitet. Det bör dock poängteras att föreningslivet som begrepp representerar olika typer av föreningar där alla har en roll i att främja värden angivna ovan, vid sidan av exempelvis fysisk hälsa. Hälsobegreppet är dessutom brett och har länge förknippats med just fysisk hälsa vilket medfört att psykisk tillika social hälsa hamnat i skuggan. Inget konstigt med det, föreningens inriktning utgör naturligtvis dess huvudsakliga fokus. Å andra sidan kan föreningslivets mångfacetterade uppdrag ses tydligt i dess värdegrund: glädje och gemenskap, demokrati och delaktighet, allas rätt att vara med samt rent spel (Riksidrottsförbundet, 2022), men kan, givet dess ideella karaktär och ofta begränsade resurser, vara svårt att realisera i praktiken.

Ett exempel på föreningslivets möjligheter är dess främjande av hälsa och välbefinnande. Instinktivt kopplas detta lätt till någon form av fysisk aktivitet, men det behöver inte vara bara aktiviteten i sig som verkar främjande, utan det kan också vara andra faktorer kopplat till den gemenskap som föreningsliv innefattar. En annan central del avseende föreningslivets möjligheter är personerna som ingår i kontexten, såsom kamratrelationer, föräldrar och andra vuxna (Pihlblad & Åberg, 2011). ”Andra vuxna” kan, i likhet med lärare i skolan, utgöra personer som barn/ungdomar vågar anförtro sig åt eller känner trygghet med, varför föreningslivet bör ses som en resurs och ett stöd; inte enbart för den huvudsakliga aktiviteten (att utvecklas som simmare) eller föreningens fokus (att bedriva hästsportverksamhet), utan även dess sociala värden.

Föreningars ideella ledare, förtroendevalda och andra vuxna befinner sig således i medlemmarnas närhet och kan därför också uppmärksamma om någon är i behov av hjälp. På så sätt kan ideella krafter utgöra ett stöd i de frågor som barn/ungdomar ställs inför i livet och därigenom verka hälsofrämjande (t.ex. Pierce et al., 2014). Det behöver alltså inte vara aktiviteten i sig som är det primära, utan hur aktiviteten är utformad och de personer som ingår där. Även relationer, normer och attityder beskrivs som viktigt jämte ett möjliggörande och tillåtande klimat. Ett sådant klimat kan bidra till inkludering och gemenskap, vilket kan verka stärkande och öka känslan av självständighet hos deltagarna – i detta fall barnen och ungdomarna.

Givet dess benämning bör föreningslivet med andra ord arbeta för att främja möten mellan människor; över åldrar och från olika bakgrund kring en gemensam aktivitet. När det kommer till barn och unga, blir deltagande i föreningsliv också ett sätt att realisera barnkonventionen som anger att barn har rätt till en fritid och att få leka och vara aktiv. Givet att barnkonventionen utgör lag i Sverige sedan 2020 fordras det av myndigheter/verksamheter att arbeta för att tillgodose dessa rättigheter (Unicef, 2020).

Jennie Ryding, Lektor i pedagogik med inriktning arbetsintegrerat lärande (AIL), verksam vid Centrum för hälsofrämjande och Salutogenes, Högskolan Väst

Referenser

Pihlblad, M., & Åberg, G. (2011). Att främja barns och ungas psykiska hälsa: vägledning inför val och implementering av metoder. Karolinska institutets folkhälsoakademi, 2011:22.  

Pierce, D., Liaw, S. T., Dobell, J., & Anderson, R. (2010). Australian rural football club leaders as mental health advocates: an investigation of the impact of the Coach the Coach project. International journal of mental health systems, 4, 1-8. 

Statistiska Centralbyrån (SCB). (2020). Det civila samhället 2020 – satelliträkenskaper. https://www.scb.se/contentassets/13797c8b9c864d6c8dbe6df03f7f0963/nv0117_2022a01_sm_xftbr2202.pdf 

Regeringen. (u.å.). https://www.regeringen.se/regeringens-politik/civila-samhallet-och-idrott/ 

Riksidrottsförbundet. (2022). Strategisk plan för idrottsrörelsen.  https://www.rf.se/download/18.7e76e6bd183a68d7b7117a2/1664978260467/Strategisk%20plan%202022-25.pdf 

Unicef. (2020). Barnkonventionens ställning I Sverige. Hämtad 8 februari, 2023. https://unicef.se/projekt/barnkonventionens-stallning-i-sverige