Barn- och ungdomsforskning i en global och lokal värld, Del 1
Det här blogginlägget kommer vara uppdelat på två inlägg, ett med fokus på internationell forskning och ett med fokus på lokalproducerad forskning. Som forskare står jag med det en benet placerat i lokala sammanhang och med det andra benet placerat bland internationella forskare. Tillsammans utgör dessa två kontexter förutsättningen för ett ökat kunnande om barn och unga. Låt mig berätta.
Under de senaste decennierna har forskare och experter inom ett flertal olika områden, med ambitionen att fördjupa kunskap och lösa problem, ingått gränsöverskridande samarbeten. På vissa områden, såsom förebyggande av hiv/aids, plötsliga folkhälsokriser och katastrofer är det ett akut behov på lösning, som manar till samarbete över nationsgränser. På andra områden, som till exempel familjemönster, förskola, genus och det sociala arbetet, är behoven av att samarbete eventuellt inte lika akuta, men ack så viktiga för att erfarenheter från olika kulturer ska ha inflytande på den kumulativa kunskap vi har inom ett område.
Mitt intresseområde, forskning om föräldraskap och barns anpassning, är inget undantag. Barns anpassning är ett paraplybegrepp och kan till exempel vara hur barn kommer överens med andra barn, vilka risker de tar som ungdomar eller hur de som vuxna hanterar kritik. En majoritet av den forskning som publiceras i internationellt ledande tidskrifter är främst baserade på nordamerikanska föräldrar och barn. I en analys från 2008 visar det sig att forskning inom utvecklingspsykologi, som redovisas i den högst rankade internationella tidskriften, främst är baserad på empiri från USA (mestadels från medelklassfamiljer) och att enbart 18% av artiklarna lutar sig på empiri från andra delar av världen. Även om dessa studier bidrar till vår kunskap på viktiga och meningsfulla sätt, är det viktigt att komma ihåg att denna forskning enbart representerar 5% av världens befolkning. Forskningen ger med andra ord inte en komplett bild av föräldraskap och barns anpassning i en värld bestående av såväl mellan- som inomkulturell variation. Problemet är inte unikt för utvecklingspsykologi, utan vi ser samma mönster om vi vänder oss till tidskrifter inom andra områden.
Forskning behövs från olika kulturer för att de slutsatser som forskare drar inte ska vara baserade på kulturellt homogena resultat. I en strävan att förstå olika sociala fenomen, så som föräldraskap, finns det en risk att normalisera ett beteende utifrån de forskningsresultat som finns att tillgå och om dessa enbart representerar en bråkdel av världens befolkning betyder det att enbart ett fåtal föräldrar och barn utgör standarden för resten av världen.
Vi måste vidga våra vyer. Ett sätt är naturligtvis att den forskning som bedrivs i andra delar av världen får ett större utrymme i internationella tidskrifter. Detta är dock inte tillräckligt och i många fall rör det sig också om begränsade forskningsresurser i de länder som är underrepresenterade i litteraturen. Det är med andra ord angeläget att bedriva tvärkulturella studier för att bidra till att slutsatser om kulturell variation (och icke-variation).
I nästa blogginlägg kommer jag att fördjupa mig i nyttan av att bedriva barn- och ungdomsforskning på lokal nivå och i samverkan med aktörer i den lokala kontexten.
Av Emma Sorbring, professor i Barn- och ungdomsvetenskap, Högskolan Väst
Tre noter
(1) Artikeln jag refererar till är: Arnett, J. (2008). The neglected 95%: Why American psychology needs to become less American. American Psychologist, 63, (pp. 602-614). Du hittar den på internet https://www.jeffreyarnett.com/neglected95arnettap2008.pdf
(2) För att bidra till kunskap om föräldraskap och barns anpassning i olika länder runt om i världen utvecklade vi projektet Parenting Across Cultures (PAC) som ett internationellt samarbete mellan nio länder. Om det kan du läsa mer på https://parentingacrosscultures.org/ (3) Blogginlägget är baserat på ett kapitel skrivit av Sevtap Gurdal och mig själv. Om du vill läsa mer om internationell forskning hittar du kapitlet i boken Samhälle, genus och pedagogik: utbildningsvetenskapliga perspektiv: vänbok till Inga Wernersson av Brömssen, Risenfors & Sjöberg (Eds.), (pp. 241-256). Trollhättan: Högskolan Väst
