Livet har en förmåga att ta oss på resor vi aldrig kunnat ana. I mitt fall har dessa resor ibland varit bokstavliga, som att packa mina saker in i en van och bege mig ut på Europas vägar. Men resandet har också varit reflekterande – en resa genom tankar, känslor och erfarenheter som har format mig, min personlighet, mina värderingar och mina mål.

För ett par år sedan kände jag ett behov av att bryta mig loss från vardagens rutiner, uppleva både världen och mig själv på ett annat sätt. Så jag tog chansen att bo och resa i en van, och gav mig av söderut genom Europa. Med Europas ständigt skiftande landskap som bakgrund styrde jag genom soliga kuststäder, vidsträckta fält och mäktiga bergskedjor. Det var en frihet jag inte tidigare känt. Jag kunde röra mig fritt, följa mitt tempo och låta vägen och vädret bestämma vart jag skulle härnäst.

Men ganska tidigt insåg jag att den största resan inte var avståndet jag körde, platserna jag såg och människorna jag mötte. Det är resan i mig själv. När du tillbringar så mycket tid med dig själv och dina tankar förändras du. Utan den ständiga tryggheten hemma, med de som alltid finns där för en börjar man ifrågasätta och reflektera. Vem är jag? Vad vill jag egentligen med mitt liv? Att möta människor, upptäcka platser och uppleva kulturer utvecklar den man är. Du försvinner inte, men du förändras. Att få insikt i världens nyanser och i sig själv medför förändring, även om man ibland kan känna sig vilse.

Ett av de mest oväntade stoppen på min resa blev Alperna. Där, bland de storslagna bergen, mötte jag den person som nu är min partner. Vi fann varandra på en plats där vi båda var på väg någon annanstans, och allt förändrades på ett ögonblick. Det var inte planerat, inte heller önskat, men ibland kommer livet med de största överraskningarna när man minst anar det.

Men nu, efter år av frihet och ständig rörelse, har en ny utmaning dykt upp: att återgå till en mer fast vardag. Efter att ha levt utan fasta rutiner så länge, har det varit svårt att återigen hitta driv och struktur i livet. Att återvända till rutiner kan kännas både tryggt och kvävande på samma gång. Friheten i att alltid kunna ändra riktning har gjort att det ibland känns som om det är svårt att ”landa”. Jag har funderat mycket på hur man skapar mening och balans i det vanliga livet efter så mycket frihet. Hur hittar man tillbaka till en vardag, utan att förlora den inre resan, utvecklingen och äventyret?

Jag tror att det är något många kan känna igen sig i, även om vi inte alla har rest fysiskt genom olika länder. Livet är fullt av perioder där vi känner oss vilse, där förändringar kommer snabbt och där vi tvingas omvärdera vad som verkligen betyder något. Men det är också genom detta som vi växer. Och kanske handlar livet inte alltid om att hitta “hem”, utan snarare om att hela tiden utvecklas och acceptera att vi är i ständig rörelse.

Min resa genom Europa, blev inte som planerad, men har gett mig så mycket mer än jag någonsin kunnat ana. Den har lärt mig att möta hinder, att omfamna förändringar och att acceptera osäkerhet. Men viktigast av allt har den lärt mig att livets resa är oändlig. Det finns inget slut. Världen förändras och det gör även vi. Man stöter på dalar och korsar floder. Men det är nog längs denna kurviga väg som vi faktiskt hittar de bitar av oss själva vi inte visste att vi saknade.

Alice Sorbring, 22 år