Måndagen den 6 mars publicerades ett blogg-inlägg med anledning av den dom som föll i Hovrätten för Västra Sverige i februari. I texten lyfte författarna, tillika sociolingvister (språkvetare som har en expertis på språk och samhället och gränssnittet däremellan) fram viktiga reflektioner om hur barnets rättigheter sätts ur spel genom språklig kontroll. Vad jag vill uppmärksamma med mitt tillägg är att klandervärda handlingar sker i ett tidigare skede och om det inte skett, hade hovrätten inte heller behövt vända sig till experter i form av lingvister.

En tioårig flicka använde sin språkliga expertis och sitt mod för att klara av den ytterst svåra utmaningen att berätta om vad en 50-årig man hade utsatt henne för. Något ett barn aldrig borde behöva uppleva. Hon använde ordet snippa och visade hur det gått till på ett sådant sätt att det tydligt framgick att det hon utsatts för var i överensstämmelse med det som i lagtexten faller under våldtäkt. När hennes berättelse kom till hovrätten för Västra Sverige var det två domare och två nämndemän som saknade kunskap och brast i kompetens.

Filosofen Philippa Foot skriver att medmänsklighet som dygd kräver att vi bryr oss om att ta reda på vilka grundläggande kunskaper vi behöver ha för att bistå i situationer där det är troligt att vi blir ombedda att göra det. En dygd är i motsats till färdighet och förmåga något som involverar viljan. Fyra av de fem personerna i hovrätten har följaktligen varken brytt sig om, eller haft viljan att utveckla grundläggande kunskaper för att förstå ord som troligen kommer att användas när en tioårig flicka berättar om att hon blivit utsatt för sexualbrott. Detta trots att de har haft gott om tid. Ordet snippa kom in i svenska akademins ordlista 2006.

Hovrätten utsätter den redan utsatta tioåriga flickan för det som filosofen Miranda Fricker benämner som ”vittnesorättvisa”. Att orättfärdigt ifrågasätta den tioåriga flickans kunnande i det att hon använder ordet snippa, är ett exempel på vittnesorättvisans primära kränkning. Den tioåriga flickan kränks genom att personerna i hovrätten underkänner hennes förmåga att veta hur ordet snippa används, och fråntar i och med det hennes möjligheter att förmedla sin kunskap om vad hon blivit utsatt för. Därigenom berövas den tioåriga flickan möjligheten att vara ’experten som ger mening till sin egen subjektiva erfarenhet’. Det är, menar Miranda Fricker, ett uttryck för en epistemisk orättvisa som utmärks av att den tioåriga flickan kränks i hennes varande som kunskapssubjekt, något som är essentiellt för hennes människovärde.

Vad den tioåriga flickan utsatts för av hovrätten blir en påminnelse för var och en av oss om betydelsen av att använda ’vår vilja att utveckla en mottaglighet’. För viljan att utveckla en mottaglighet innebär samtidigt att vi strävar efter att neutralisera den påverkan som fördomar kan ha på vårt omdöme. Jag menar därför att det är i detta skede då också frågan om klander avgörs, i personernas utvecklingsvilja till mottaglighet. För ytterst är det just mottaglighet som krävs för att kunna utöva en ’vittnesrättvisans dygd’ i mötet med ’barn som experter av sina egna erfarenheter’.

Bo Helsing arbetar som lektor i socialt arbete vid Högskolan Väst.

Lästips:
Foot, Philippa. (2022). Dygder Och Dilemman. Stockholm: Ad hoc.
Fricker, Miranda. (2018). Epistemisk Orättvisa: Kunskap, Makt Och Etik. Stockholm: Thales.