Jag börjar min dag halv nio vilken är en betydligt mycket bättre tid än tidigare år eftersom alla andra på skolan startar efter oss. Det är ganska tomt i korridorerna fast vi är en av de största skolorna i kommunen.

Första lektionen är oftast inte den roligaste. Fast jag tror att lärarens position är värre än min eftersom hen behöver försöka få kontakt med elever som viskar med varandra, skriker över klassrummet, eller sitter och spelar på sina datorer. Efter lärarens oftast för långa genomgång börjar en del att arbeta. Nu sa jag en del, för att några klasskamrater koncentrerar sig inte och börjar att prata tyst eller högt med varandra, fler och fler kommer med i diskussionerna. När läraren säger till eleverna att vara tysta fungerar bara det på vissa och av de som alltid stökar har redan slutat lyssna på läraren. De som försöker arbeta kan inte göra det och lektionen blir stökig, jag undrar om någon får något gjort?

Efter första lektionen får vi rast. De flesta raster är det samma procedur, man hinner ta sig från sitt klassrum till sitt skåp, man tar ut sin nya mapp och lägger in sin gamla, och man beger sig igen till ett annat klassrum – och har man tur så är läraren några minuter sen så man faktiskt hinner prata med sina kompisar. Mönstret upprepas: Lektion→rast→skåp→lektion. Tills det är lunchrast.

Lunch. Mer än hälften av eleverna går till skolcafeterian istället och bara en liten procent av varje klass går till skolmatsalen. I matsalen möts man av doften av skolmaten och under denna sekund skämtar man om hur det luktar, några elever vänder i dörren efter de läst menyn. Men av de eleverna som faktiskt gått in och tagit en tallrik, lagt upp maten blir utmaningen att försöka hitta ett rent bord där de kan konversera med sina kompisar om helgen som varit och vad de ska göra under dagen. Men på vägen mot bordet är det någon som skriker åt mig, en matsalspersonal skäller ut mig och säger att jag tagit två bröd. Det blir inget bröd idag så jag går och blir satt vid ett bord som inte är avtorkat. Några minuter efter att vi anlänt till matsalen tar personalen bort maten. Eleverna som haft idrott innan maten får vända igen. Under vår halvtimmes lunch får vi vara i matsalen tjugo minuter, när man tagit sin mat och hittat en plats att sitta på är det i bästa fall tio minuter till att äta. Jag tror vi är för många, matsalen för liten, rasten för kort.

Efter lunchen stressar vi tillbaka till skåpen tar våra datorer och mappar pennor och sudd. När vi väl ha satt oss och ska börja arbeta så räcker hälften av klassen upp händerna och säger dagens vanligaste mening: ‘’jag har ingen penna’’ eller ‘’jag har ingen dator’’ eller så är det något annat material som glömts eller saknas. Efter en kvart, kanske tjugo minuter, kommer den sista av eleverna och lektionen kan börja. Nu blir det en timmes loop där någon låter, bråkar och pratar och får klassen att tappa all sin koncentration.

Därefter är det ofta en lektion till eller hemgång. Efter den oftast lite för långa dagen med för lite rast, staplade 90-minuterslektioner, och en stressig lunch, är dagen över. Vi tar våra cyklar, någon går till fots, en annan åker bil, en tredje buss för att komma hem och göra våra läxor och sova för att vakna igen och ta sig till skolan och göra samma sak igen, varje dag, varje vecka, varje månad, varje termin.

Kommer det vara värt det?

//en sjundeklassare